måndag 17 december 2012

Fitness

I fredags var jag på gymmet, för första gången på någon månad. Usch, har haft så fullt upp, det är helt sjukt. Jag gillar att träna, det är så härligt. Man känner sig friskare och piggare, och mår så mycket bättre. Man får bättre kondition så man slipper dö av andnöd av att springa till bussen, och man får muskler så man orkar bära de där 9-kiloshundarna jag har (haha). Och i framtiden hoppas jag att det kanske hjälper till att strama upp de där dallriga ställena på kroppen.

Jag tränar för min egen skull, både för den jag är och för den jag vill vara i framtiden. För visst, det är bara en själv som kan påverka om man tränar eller inte, och om man äter rätt. Det är nämligen så, vilket ni nog visste, att det inte spelar någon roll hur mycket man tränar för att gå ner i vikt eller bli av med fett, om man fortsätter äta skit. (Och ja, det är jag riktigt bra på att äta skitmat). Men det som gör mig mest irriterad med hela vikthetsen, det är mathetsen. Jag HATAR LCHF. Hatar det. Så mycket. GI, Atkins, osv också, herregud alla dessa dieter är för fan idiotiska.

Men ja LCHF är det som får mig att gå igång. Varför då, kanske ni undrar? Det funkar ju. Ja jo visst, det funkar. Till viss del. Eftersom man inte äter några kolhydrater som binder vätska så försvinner en hel del vatten ur kroppen, och man går ner mycket de första veckorna. Efter det kommer det dock att gå långsammare, för då finns det inget av dessa vätskor kvar att ta bort. Ja det visste ni antagligen också.
På lång sikt, dvs. om man fortsätter äta det mer än ca 1-2 år, så kommer viktminskningen att avta och visa på ungefär samma viktnedgång över tid som typ ALLA andra dieter. Men ja visst, många vill ju gå ner NU (människors otålighet ni vet), och ett tag så funkar ju det som sagt.

Frågan är dock, hur länge orkar man äta LCHF? Om man fortsätter att äta det hela livet kanske man håller sig hyfsat på samma nivå. Men de flesta av oss har väl inte den självdisciplinen, så du börjar äta kolhydrater igen när du gått ner "tillräckligt" för denna gång. Och så kommer du gå upp igen. Garanterat. Och så börjar du om. Jojo-bantning är ju också bra för kroppen. Eller?

Dessutom är kolhydrater viktiga för vår kropp. Hade vi ätit dem från början om det inte var meningen? Nej. Vi äter kolhydrater för att orka. Det finns en anledning till att idrottsmän och atleter inte töntar sig med LCHF. Även om man går ner, så orkar man inte träna. Visst, protein bygger muskler. Fett (nyttiga fetter) är viktigt för hjärnan och alla såna saker. Men herregud, måste ni förstöra kroppen med konstiga obalanser för att någon diet säger att det är så jävla bra? Det är som att dricka viktshakes. Osv. Suck, ska lugna ner mig innan detta blir allt för långrandigt. Hur som helst, de som säger att man inte ska äta grönsaker och frukt för att det är kolhydrater är ju bara helt.. Ja ni vet. Hört talas om vitaminer? Vänta bara tills ni dör i skörbjugg hela bunten (japp skörbjugg är min sickness of choice för tillfället, det funkar fan till ALLT matrelaterat. ha ha).

Seriöst då. Vill ni gå ner i vikt, ät inte en chipspåse VARJE helg. Drick inte tre liter cola (nej inte diet version heller, det är bara skit i dom). Drick inte så mycket öl och vin och cider och drinkar och gå inte ut VARJE helg. Jag bryr mig inte om det "bara" är juice i drinken, alkohol är så sjukt mycket (onödiga) kalorier. Punkt. Ät inte pommes och pizza med bea när du är bakis efter en kväll med för många glas vin. Köp inte ett kilo godis när du är deppig en söndag. Ät varierat, ät bra, ät inte så jävla mycket. Och så rör du på fläsket. Ta en promenad, spring lite, dansa for gods sake. Och vips, så mår du bättre (naturligt, i might add) och går ner i en mer normal takt som passar dig. Utan att du behöver gå runt och vara ashungrig.

Min poäng med detta inlägg var inte att tracka ner på folk som äter LCHF. Min poäng var att försöka peka på hur otroligt svårt det är att disciplinera sig, och gå ner i vikt. Det är därför folk försöker sig på dessa dieter, som ska vara quick fixes. Men det är de ju aldrig. För det finns inga genvägar. Så här brukar jag tänka;  Hey, everybody wants a short cut in life. My guide book is very simple. You wanna lose weight? Stop eating, fatty! You wanna make money? Work your ass off, lazy! You wanna be happy? Find someone you like and never let him go. (japp det är från Friends with benefits om ni undrar varför ni känner igen det) Men okej, inte riktigt så kanske, men det är inte. så. komplicerat. Du behöver ingen diet som berättar vad du ska göra. Du behöver en sund livsstil. Och av någon anledning tror jag att det är mycket enklare att skaffa än att aldrig kunna äta pasta eller en banan (kanske ett äpple som "dagens kolhydratintag") eller en bit tårta när du fyller år! USCH vad är det för värld vi lever i egentligen? Börjar bli trött på den.

Förlåt för väggen av text (jag vet, jag borde skriva en bok).


Puss&kram. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar